Precis som förra året så är dagens första inlägg tillägnat min älskade morfar som gick bort den 21:a februari 2009.


Kan inte riktigt förstå att två år redan gått. Två år av saknad. En enorm saknad.
Det har tagit lång tid att inse att du faktiskt är borta. Eller så kanske det bara har varit jag som velat blunda för sanningen. Du kommer inte tillbaka, inte till detta liv i alla fall. Men jag vet att du är på en bättre plats. Där smärta inte finns, ej heller gråt eller sorg. Bara glädje. Där kommer vi mötas igen.

Jag vet att du ser mig, att du hör mig när jag pratar med dig.
Jag vet att du ser mig när jag gråter, men också att du är med mig när jag ler.
Jag vet att du känner min smärta, när jag står vid din grav.
Jag vet att du ser mig just nu, i skrivandes stund och med tårar som rinner nedför min kind.
Jag önskar bara jag kunde se dig med.

Jag drömmer om dig ofta, och jag vet att det är då du hälsar på.
Att allt du säger till mig i min dröm, är saker du viskar i mitt öra när jag sover. 
Det är dom drömmarna som får mig att minnas ditt ansikte, och din röst.

Jag skulle kunna skriva i evigheter. Finns så mycket kärlek, så mycket saknad.

Forsätt vila i frid morfar. Vi ses igen♥



Jag och min fina morfar